Idag efter jobbet kände jag för att åka iväg och träna med Elite. Övertalade syster Johanna att ta med Mio och möta mig på Sundsvalls BK för lite lydnad och spårträning. Sagt och gjort så packade jag den kända hundryggsäcken medan Elite spänt tittade på och han trodde nog inte sina ögon över vad han såg att jag packade ner. Köttbullar. För första gången får han gott godis. Haha jo just, tanken var mest att jag skulle ha dom till den inte så fokuserade Mio. Elite kan man nästan lika gärna ge knäckebröd till som belöning för han slukar ju allt.

Väl där var jag före Johanna så jag passade på att rasta Elite och reka spårskogen lite. Hittade ganska bra platser för hundarnas spår. Så när Johanna kom så plockade vi ut dom och gick upp och jag lade spåren, medan Johanna och hundarna snällt stod vid sidan och såg på. Johanna lärde sig och hundarna blev förväntansfulla :-)

Under tiden spåren låg och gojsade till sig så passade vi på att gå ner på grusplanen och träna lite. Ja tänkte jag, vad kul att köra igenom lydnaden på riktigt. Hahaha jag skulle bara värma upp lite med lite rolig agility..... där blev vi kvar sen. Så efter att jag tränat Elite tog jag mig ann Mio. Under tiden passade Johanna på att byta lite på Kevin boy. Johanna, mamma on the run klarar väl vad som. Hon matade honom på parkeringen sen. Haha, är man liten och har kissat vill man ha ny blöja, är man hungrig måste man få mat NUUUU!

Mio var ganska ofokuserad, men köttbullar är gott så vad gör man inte. Efter att ha spattat iväg några gånger och stampat lite på några roliga koner så var han tillbaka vid min sida. Mycket duktigt så klarade han hinder, A-hinder och även platta och vanliga tunneln. Såååå det kanske inte blir någon agilitystjärna den där älgkalven, men han kan gott få aktivera sig lite med agility.

Efter Mio körde jag bara liiiite till med Elite. Det var så kul. Hade kunnat stanna hela natten. Han var lika duktig som senast vi tränade vilket var när vi gick kurs i september. Så otroligt kul att allt verkligen sitter kvar i den lilla pudelhjärnan. Mitt minne var det lite sämre med. Men vad kan man begära på ett teflonminne?! Jag vred mig fel och visade inte nog tydligt. Men jag lär mig nog också en dag.

Sen var det dags för spåren. Mio fick gå först då hans låg närmast. Han var inte så fokuserad först utan trodde vi lekte leta pinne, när inte det var vad vi gjorde testade han att kissa, när inte heller det var vad vi gjorde så kände han nån konstig lukt. Så han följde den lite och ojsan vad gott det luktar. Ha den där drumeln Sofia har allt tappat köttbulle på spåret. Han klarade 90graders vinkel två gånger och sen hittade han en vante som jag också råkat tappa mitt på spåret. Den tog han upp åt mig. Duktig gosse. Sen återgick han till att leta lite pinne, kissa lite, spåra lite, ta en ny pinne, irra lite och spåra lite och sen bara leta pinnar. Tror han blev trött. Haha. Stackarn.

Elite, hittade sitt spår. Spårade över stig, stock och sten. Till och med genom leran. Eller ja han ville gå där, men jag hejdade honom och ledde honom breve där jag gått. Jag förstår om han ville gå i leran för förmodligen hade vinden slagit spåret lite åt sidan. Till slut hittade han leksaken i slutet av spåret och tog den lite glatt men släppte och fortsatte spåra mig på stigen på väg därifrån. Ja gillar man spår och inte förstår varför matte inte lägger ett kilometerspår på en gång liksom så man får jobba, ja då får man spåra fast man inte behöver.

Jag tänkte att jag gör ett lite lättare såhär första spåret efter vintern. Men det var inte nog.

Fast trött, det var han. Mio somnade bakom Johannas bil när hon packade in barnvagn och Kevin och Elite sov utsträckt i hela baksätet på hemvägen. Jag har inte sett honom sen han åt mat vid halv åtta. Men jag tror han är kvar här hemma.

Det är underbart med hund. Speciellt när dom är nöjda.